Leva i nuet

Jag har lärt mig att leva i nuet. Eller jag håller på att göra det. Att inte vänta med livet. Jag levde så när jag var yngre men så mittemellan lade jag mitt eget liv åt sidan och tog hand om andra. Nu så småningom har jag lärt mig att kombinera dessa två saker. Att ta hand om andra men ändå ta hand om mig själv.

Efter att jag just hade fått mitt körkort bestämde vi - jag med min syster - för en fyra veckors bilresa runt om Europa med vår gamla Citroën. Jag måste medge att om mina lika unga barn hade frågat mig om de kunde göra en likadan resa skulle jag absolut ha sagt nej. Våra föräldrar var säkra på att vi var tillräckligt vuxna och jag måste medge att resan var en av de bästa erfarenheter i mitt liv.

Eftersom saker och ting inte kommer tillbaka och livet verkligen händer just nu och just här och allt definitivt kan vara förbi imorgon ska man inte vänta utan göra det man vill just nu. Detta blev bekräftat idag när jag fick veta att min gudfar har avlidit oväntat. Det är lätt att låta livet gå förbi.

 

En av dom saker jag gjorde efter att jag hade bestämt mig för att inte låta livet gå förbi var att åka med en av mina bästa väninnor till Stockholm för att se Orup – en av våra idoler – på scen. Inte speciellt förnuftigt men något vi verkligen ville göra. Det var tre år sedan och varje år har vi gjort om det här. Nu om några månader ska vi se Niklas Strömstedt – en av mina absoluta idoler – på Hamburger Börs. Att unna sig något lyxigt och att ta hand om sig själv. Det är viktigt. Då mår man bra och orkar ta hand om andra. Och livet blir ju bättre om man är lycklig.

 Det är viktigt att göra saker som får en att må bra. Att möta vänner, gå ut och äta gott och besöka konserter. Det gör mig glad och ger mig kraft att orka med det vardagliga och tunga. Under våren ska jag se konserter av Darin, Fredrik Furu, Niklas Strömstedt, Lisa Nilsson och Mariah Carey. Och jag ska även möta några gamla klasskamrater.

Ta hand om er, njut av livet och flytta ingenting framåt!

Lumikaaos

Nyt se vihdoinkin tuli, kaikkien kaipaama kunnollinen talvi. Vuoden alkupäivinä saatiin nauttia paukkupakkasista ja nyt todellisesta talven ihmemaasta. Mutta miksi aina pitää olla joko tai? Ensin on lämmin syksy ja sitten tulee tosi kylmää.. Ensin ei ole yhtään lunta ja sitten sitä on ihan kamalasti. Tiedän, että aika kultaa muistot, mutta lapsuuden talvet olivat pitkiä, pakkasta oli sopivasti ja aina oli valkoinen joulu. Tiedän, että tämä ei ole totuus, mutta näin haluan lapsuuden talvet muistaa.

Nyt joulut ovat mustia ja muistan, että pari vuotta sitten ajoimme uuden vuoden aattona piknikillä olevien ihmisten ohi. Täytyy myöntää, että en varsinaisesti kaivannut pakkasta ja lunta. Päinvastoin. Nautin paljon enemmän lämpimästä, mutta vuodenaikojen vaihtelut kuuluvat suomalaiseen vuoteen. Kesästä ja talvesta nauttii paljon enemmän, kun välillä on ollut jotain muuta.

Sää on yleinen puheenaihe. Sanotaan, että jos ei muusta osaa tai voi puhua, niin sää on aina turvallinen aihe. Siitä on jokaisella mielipide ja siitä voi puhua turvallisesti eikä tarvitse pelätä sanovansa jotain, joka voisi loukata toista.

Auton ostamisen jälkeen olen jännittänyt talvea ja liukkaalla ajamista. Viime vuosina talven ensimmäiset liukkaat kelit on aiheuttanut suuria joukkokolareita. Turvavälien pitäminen tuntuu olevan monille kuskeille mahdoton ajatus. Pidän itseäni hyvänä kuskina ja yritän aina pitää kunnon väliä edellä ajavaan, mutta se on aika mahdotonta, kun aina joku täyttää turvaväliksi tarkoitetun tilan. Tänä aamuna lähdin töihin erityisen aikaisin ja selvisinkin vaikeasta kelistä hienosti. Samoin onnistui kotimatka. Lehdistä voi kuitenkin lukea, että pääkaupunkiseudulla on tapahtunut paljon onnettomuuksia. Luultavasti useimmissa tapauksissa syynä on ollut juuri liian suuri tilannenopeus.

Sain kortin jo 80-luvun lopussa, mutta vasta auton ostamisen jälkeen olen viimeiset viitisen vuotta ajanut päivittäin töihin. Viimeisinä vuosina olen kesäloman aikana tehnyt yhden pidemmän automatkan eikä minua enää jännitä huonot kelit. Liikenteessä tarvitaan aina malttia ja niitä turvavälejä, joita on välillä vain niin vaikea saada pidettyä.

Turvallisia automatkoja!

Mareetta

Vinterdag i Borgå - Talvipäivä Porvoossa

Äntligen blev det vinter i Finland. Vi beslöt oss att tillbringa en vinterdag i Borgå. Vädret var kallt och det blåste men efter morgonens snöfall blev det så småningom klar himmel och även solen kom fram. Här några bilder från igår.

Lopulta talvi tuli myös Suomeen. Päätimme viettää talvipäivää Porvoossa. Sää oli kylmä ja tuulinen, mutta aamun lumisateen jälkeen taivas selkeni ja aurinkokin tuli esiin. Tässä muutama kuva eiliseltä

 

Borgå domkyrka - Porvoon tuomiokirkko

Porvoon tuomiokirkko - Borgå domkyrka

Gamla stan i Borgå - Porvoon vanha kaupunki

Porvoon vanha kaupunki - Gamla stan i Bogå

Åstranden med röda strandbodarna - Jokirannan punaiset ranta-aitat

Jokirannan punaiset ranta-aitat - Åstranden med röda strandbodarna

 Mareetta

Gott Nytt År 2016?

Nu i slutet av året 2015 har många sagt att året var ett år man inte vill ha tillbaka och att man är glad att det nu äntligen är slut.

Jag kommer ihåg att jag som tonåring tyckte likadant år 1986. Det var året då Olof Palme hade mördats, Henri Toivonen, en ung finsk rallyförare som var min stora idol, hade omkommit när han hade kört av vägen i ett rally. Men jag måste medge att året som nu slutar har verkligen på många sätt varit ett hemskt år. Men mittemellan allt detta har det hemska framkallat något väldigt fint och medmänskligt i många av oss och oerhört många har volontärarbetat och hjälpt till med flyktingar.

Flyktingströmmen från krigets Syrien möttes med demonstranter vid finska och svenska gränser som sa att flyktingar inte var välkomna i Finland. Detta är något jag inte kan förstå. Sverige tog hand om min mamma på 1940-talet när hon var där som krigsbarn. Tycker att det borde vara självklart att vi i Finland tar hand om dagens flyktingar. Visst kostar det mycket och jag vet inte varifrån vi får pengar men medmänskligheten har inget pris. Vi måste ta hand om barn, de gamla, kvinnor och absolut alla som är på flykt och behöver vår hjälp.

De problem som har rapporterats och där invandrare har varit inblandade ska naturligtvis behandlas enligt finska lagar. Alla nykomna flyktingar ska respektera finska lagar. Det är likaså väldigt viktigt att alla som kommer hit ska få information och möjligheten att bekanta sig med våra traditioner och hur vårt samhälle fungerar men jag tycker att det är nyttigt för Finland att vi får även nya traditioner och lär känna våra nya medmänniskor.

Sverige är på många sätt ett förebildland. Sverige har sedan länge varit ett mångkulturellt land och många av dessa nya svenskar är idag väldigt viktiga för Sverige och svenska samhället.

Min absoluta förebild är Alexandra Pascalidou. Hon kom till Sverige och växte upp i Rinkeby, en av Stockholms tätorter där många människor med invandrarbakgrund bor. Hon har arbetat hårt och är idag en etablerad journalist, författare och programledare. Hon talar ett språk som jag förstår och hon talar om allas lika värde och flyktingarnas vardag på ett sätt som jag inte har hört förut. Hon har själv upplevt rasismen när hon blev jagad av nynazister. Och hon har även upplevt dagens rasism då man namnlös och under falska namn i internet kan angripa och hata människor utan att bli avslöjad och dömd.

Hon och Malena Ernman – även hon en av mina förebilder – har varit väldigt aktiva i kampen mot rasismen. Ernman sist igår när hon som yngsta någonsin fick ringa in det nya året på Skansen. Hon deltog i Hela Sverige skramlar där den svenska artisteliten samlade in pengar för flyktingar. Jag håller med Mauro Scocco som sa i sin insamlingssång Alla kan göra något men ingen kan göra allt… Jag försöker donera pengar och kläder. Jag är alltid mot rasism och för tolerans.

Hoppas att det nya året blir lugnare och att krig och konflikter blir allt sällsyntare.

Gott Nytt År 2016!

Mareetta