Hade just tänkt skriva om året 2016. Hur jag för ett år sedan startade min blogg och önskade så att året 2016 skulle vara bättre än året innan. Nu har jag just fått veta att min barndomsidol och en av mina favoritartister George Michael har dött.
Jag orkar inte höra på flera negativa nyheter. Vi har förlorat så många fina musiker t.ex. Roger Cicero (otroligt talangful tysk jazzsångare), David Bowie och Prince, skådespelare t.ex. Götz George, Alan Rickman och Maja Maranow (en av mina tyska favoritskådespelare), och även andra offentliga personer. Erfarit så hemska terrordåd. Året 2016 var inte ett bra år. Terrorn har kommit till Europa och därmed även rädslan. Men jag vill inte vara rädd. Och jag vägrar att vara rädd. När något händer så händer det. Tycker att det är så viktigt att vi inte låter terrorn besegra oss.
Jag hade sommarlov och var ombord på en Sverigebåt på vägen mot Stockholm när jag fick höra vad hade hänt i Nice i södra Frankrike. Ett terrordåd, ett blodbad där över 80 människor miste sitt liv. Har flera gånger promenerat på Strandpromenaden i Nice. Speciellt under nationalfirandet är den en välbesökt plats.
Och nu bara några dagar sedan en ny terrorattack i Berlin. Jag studerade i Berlin i slutet av 90-talet. Och Berlin är min andra hemstad. Platsen intill Gedächtniskirche är en välbekant plats för mig. Vi var ofta där fast julmarknaden där har jag aldrig besökt. Har ofta tänkt på att resa till Tyskland och besöka någon av de tyska julmarknader.
Vågar jag ens önska oss alla ett bättre år 2017? Har många fina saker att se fram emot nästa år. Jag får träffa min förebild Alexandra Pascalidou i slutet av februari och under sommaren får jag äntligen uppleva mina favoriter Anders Glenmark, Thomas 'Orup' Eriksson och Niklas Strömstedt dvs GES på scen.
Jag trotsar allt och önskar oss alla Ett Gott Nytt År 2017.
Ta hand om er.
Mareetta
