Tack vare sociala medier har avståndet mellan offentliga och oss vanliga människor blivit mindre. För oss icke-kända som använder sociala medier är detta väldigt positivt och jag tror att även tvärtom.
Via internet (Facebook och Twitter) fick jag kontakt med min stora förebild Alexandra Pascalidou. Jag hade sett henne i TV och blivit intresserad av denna sköna och väldigt kunniga invandrarflicka från Rinkeby. Jag tyckte att hon var väldigt duktigt och bra i allt hon gjorde.
Jag köpte hennes bok Bortom mammas gata när den kom ut och läste om hennes liv och det hon hade genomgått: om rasistiska påhopp och hur hon blev förföljd av nynazister men även klassresan hon gjorde, hur hon trotsade allt och alla. Valde att inte ge upp utan tro på det hon gjorde, bl.a. alla människors lika värde. Hon beskriver sin uppväxt i Bortom mammas gata med ett språk som för mig känns modernt men samtidigt enkelt. Enkelt i det här sammanhanget betyder att jag som finska som modersmål läser hennes böcker relativt snabbt och utan större svårigheter.
Nu
har Pascalidou uppmanat sig själv igen som textförfattare och skrivit en
teaterpjäs Alexandras Odyssé som baserar sig på hennes bok Kaos - Ett grekiskt krislexikon. I boken beskriver hon hur Grekland drabbades av den ekonomiska krisen. Pascalidou ska även medverka som skådespelare på scen. När jag hörde detta blev
jag genast intresserad av möjligheten att få se henne uppträda. Nu ska jag
och min väninna i slutet av februari åka tillsammans till Göteborg.
I sociala medier hade jag fått kontakt med Alexandra Pascalidou och när hon fick veta att jag ska komma till Göteborg för att se pjäsen föreslog hon att vi kunde träffas.
Igår vann Alexandra Pascalidou Stora feministpriset 2016. Jag är så oerhört
glad eftersom hon verkligen är välförtjänt vinnare.
I motiveringen sägs det att "Få, om någon nu verkande svensk journalist, kan uppvisa
denna bredd. [...] visat att inga frågor är för svåra att ställa om
de som får frågorna behandlas med respekt och värdighet. Därmed anser vi att
Pascalidou också besvarat den återkommande frågan om vem som kan prata om vad i
offentligheten. Med jämlikhet som utgångspunkt blir all journalistik bättre.
Alexandra Pascalidou har starkt bidragit till detta genom hela sin
gärning.
Jag kan inte fatta att jag äntligen efter alla dessa år får chansen och träffar henne, alltså på riktigt träffa och verkligen få möjligheten att umgås med henne. Vi bor även i samma hotell så kanske det till och med blir frukost tillsammans. Vem vet? Det är viktigt för mig att jag får säga henne hur mycket hon har betytt för mig och att hon är en förebild för mig. Samtidigt är det väldigt spännande och jag är faktiskt lite rädd för att träffa henne. Jag har så höga förväntningar.
Men tänk att drömmar verkligen kan bli sanna!
Mareetta
