Olof Palme - en hjälte

När Olof Palme mördades var jag väldigt ung. Jag minns hur det kändes när vi fick veta vad som hade hänt. Jag var rädd och vi kunde inte förstå att detta hände i Norden. Våra ministrar hade inga livvakter. Terror var inget tema här i Norden
 

30 år senare har världen förändrats enormt. Hoppas att vi fortfarande hade Olof Palme. Just idag vore det väldigt viktigt att ha en medmänsklig och human opinionsbildare även utanför dagens politik. Har fullt förtroende för att Olof Palme kunde ha ingripit i dagens rasism på ett helt annorlunda sätt än dagens politiker gör. Som finländare tycker jag att Olof Palme hade även internationellt kunnat göra mycket för världsfreden speciellt nu när rasimen lyfter sitt huvud överallt.

Till minnet av Olof Palme.

Mareetta

Flera intressanta konserter under våren

Den första av vårens många konserter är Fredrik Furu med Jack Vreeswijk i Nordhuset i Helsingfors. Min bästa väninna kommer från Jeppis (Jakobstad) och några år sedan gav Tomas Ledin en konsert i Jakobstad och som förband hade han bl.a. Fredrik Furu. Jag visste ingenting om honom men blev genast intresserad av hans musik. Först den då aktuella skivan Mittemellanland och sedan han första soloskiva, min favoritskiva, Hollywoodhjärtan. I höstas såg jag honom i Ekenäs och hade även möjligheten att växla några ord med honom. Han är precis så ödmjuk, trevlig och vänlig som jag hade tänkt mig och under decembermånaden presenterade han sin musik i en låtkalender på hans facebooksida, varje dag en ny sång och någonting om varför han skrev låten. Det blev en väldigt intensiv Fredrik Furu –månad. Jag fick nya favoriter och lyssnade varje dag på hans musik. Ser fram emot att se honom i en riktig konsert.

Bara några dagar senare ska jag sedan för första gången se Darin på scen. Jag har följt hans karriär lite grann redan under Idoltider men först nu under de senaste åren och speciellt nu när han har börjat sjunga på svenska är jag en riktig fan. Han skriver bra musik och är övertygande och trovärdig artist.


Samma vecka blir det äntligen Niklas Strömstedt på Hamburger Börs. För första gången hörde jag hans musik på 90-talet och har lyssnat hans musik sedan dess. Har varit på många av hans konserter. I sina låttexter berättar han intressanta historier och skriver väldigt vacker musik. Jag reser med en väninna till Stockholm och tillbringar en långweekend i Stockholm och njuter av hans show och några lediga dagar. Det blir säkert ett lyckat veckoslut i Stockholm med en av mina absoluta idoler som jag respekterar som artist men mer och mer även på grund av hans engagemang i sociala medier där han tar ställning till viktiga saker, speciellt mot rasism och mot högerextremis.

I början av april är det dags för Lisa Nilssons. Även hon väldigt aktiv i sociala medier och engagerar sig för tolerans och alltid mot rasism. En stark kvinna och väldigt begåvad sångerska och låtskrivare. Tycker om alla hennes skivor speciellt Himlen runt hörnet med Mauro Scoccos låtar och Små rum med hennes egna låtar. Jag har sett henne många gånger och vet att hon sjunger riktig bra live. En av hennes konserter jag tycker extra mycket om var en konsert några år sedan under Helsingfors festspel i Huvila-tält samtidigt med U2s konsert på Olympiastadion. Lisa Nilsson hade nästan slutat men ville ännu sjunga sin sista låt, en av hennes ballader. Det var en kamp mellan henne och en av rockens absoluta giganter och jag måste medge att hon vann fajten. Hon har roliga mellansnack och ett bra sinne för humör. Jag tror att hon är en väldigt fin människa.

Musikvåren slutar med Mariah Carey. En av de största divor på musikbranschen. Jag har alla hennes skivor och tycker att hon är en bra sångerska. Som artist är hon definitivt en av de allra största. Är inte alls säkert om hon klarar av att sjunga live lika bra som på skivor men det blir säkert fint i alla fall.

Mycket att se fram emot. Säkert fina musikaliska möten. Hoppas att ingen av konserter ställs in.

Mareetta

Några tankar om dagens rasism

Läser igen om rasismen. I Stockholm ordnade man under veckoslutet demonstrationer mot invandrare. I tidningar säger man att det var fråga om regeringskritiska demonstrationer. Varför kan man inte bara säga så som det egentligen är rasistiska påhopp mot invandrare?

Följer en av mina förebilder Alexandra Pascalidou i Twitter och läser att hon har verbalt blivit attackerad av rasister, nynazister. Förstår ingenting. Varför är dessa människor rädda, varför känner de sig hotade av människor som är födda i ett annat land?

Jag kan inte ens börja förstå hur det känns att vara rädd hela tiden bara för att man kommer från ett annat land. Men jag förstår hur det känns att vara rädd. Jag är rädd för att gå ensam i stan, att komma hem ensam från en fest eller efter en utekväll med vänner. Har alltid tänkt att man kan själv påverka att ingenting händer. Man ska vara försiktigt och inte provocera någon men nu känns det att man inte själv kan påverka.

Jag säger alltid om någon på min arbetsplats - ett bibliotek i Hfors – säger något rasistiskt att det absolut inte är okej. Det måste man göra. Mitt bibliotek är ett mångkulturellt bibliotek där största delen av våra kunder har invandrarbakgrund. Jag ser varje dag i mitt arbete att det går att leva tillsammans, bredvid varandra. Och det är nog mestadels finska medborgare som orsakar de flesta problem.

Jag hade hoppats att året 2016 är ett år som förändrar allt. Trodde att allt blir bättre men just nu känns det inte så. Många säger i sina bloggtexter eller skriver i tidningsartiklar att det var så här det började i Tyskland under 30-talet. Men jag kan inte tro att människor är så dumma i huvudet att de har glömt bort det som hände då och att människor inte har lärt sig någonting.

Ta hand om er och ta hand om människor omkring er. Alltid mot rasism och alltid för tolerans.

Mareetta


Här länken till Alexandra Pascalidous blog http://www.pascalidou.se/blogg/