Niklas Strömstedt på Hamburger Börs

Äntligen var det dags för Niklas Strömstedt och hans show på Hamburger Börs i Stockholm. Första gången hörde jag Niklas Strömstedt redan på 90-talet. Några gånger har jag sett honom på scen men mest har jag följt hans karriär genom att köpa alla skivor och sett honom i svensk television.

Förutsättningarna var inte så bra inför konsertresan för jag blev väldigt sjuk före showen. Men tappert reste jag med min väninna till Stockholm för att se Niklas Strömstedt. Hade redan i förväg frågat om det på något sätt vore möjligt att få alla mina plattor signerade och hade fått ett positivt svar från Niklas.

Vi hade placerats på en bra plats i salen. Maten var väldigt bra och efterrätt till och med kanske det bästa jag någonsin har ätit. Det var roligt att Niklas hade själv bestämt maten. Tycker att det gjorde allt intressantare och personligare.

Jag tycker inte så mycket av föreställningar där man kombinerar musik med komedi men var väldigt positivt överraskad. Och när Niklas fick vara gäst i hans eget program Tack för musiken funkade komedin bäst.

Föreställningen var en intressant mix av gamla och nyare låtar. Speciellt tyckte jag om låtar från skivan OM. Och Niklas har verkligen en stor låtskatt. Tycker att en show enbart med hans geniala låtar vore också verkligen väldigt bra. Delvis var det fråga om allsång under kvällen och speciellt gällde det hans gamla låtar.

Men ingenting kan slå Niklas när han sjunger ballader enbart med pianot. Mina personliga höjdpunkter var Förlorad igen, Kan man ha en solkatt i en bur och Sista morgonen. Tre av mina absoluta favoritlåtar. För mig är Niklas den svenska balladkungen. Punkt. Slut.

Och efter föreställningen signerade Niklas alla mina CD-skivor och jag fick även en foto med honom. I programmet Så mycket bättre hade jag redan sett platsen där han körde över den berömda fågeln i sången Sista morgonen. Efter konserten fick jag adressen igen från Niklas och vi körde förbi platsen och hörde samtidigt själva låten.

Och under veckoslutet hade vi bara Niklas Strömstedts musik i bilen. Ett riktigt Niklas Strömstedt -veckoslut.

Tack för den fina showen, hoppas att det snart är dags igen för en konsert med dig Niklas Strömstedt.

Mareetta

P.S. Låten Lyckolandet (Ace of Base -låten Happy Nation med svensk text av Niklas) var även en höjdpunkt. Det är viktigt att artister tar ställning mot rasismen och för alla människors lika värde. Bravo Niklas!

Fredrik Furu i Nordhuset

Det har varit tyst här i bloggen. Jag blev sjuk och orkade inte skriva ett enda ord.
Nu mår jag bättre men är fortfarande svag. Inte de bästa förutsättningarna att besöka tre konserter under en och samma vecka.

Fredrik Furu var den första av vårens konserter. Har redan tidigare skrivit många gånger om honom. Jag kom på namnet Mittemellan allt - kaiken keskellä på grund av hans skiva Mittemellanland. Som sagt mötte jag eller snarare hörde jag honom uppträda första gången i juli 2012 i Jakobstad som förband för Tomas Ledin. Min bästa väninna kommer från Jakobstad och vi ville se Ledin på scen igen efter några års paus men det jag kommer ihåg mest var Fredrik Furu. Hans sätt att uppträda och hans underbara melodiska sånger. Jag blev genast intresserad av hans musik och köpte hans då aktuella skiva Mittemellanland.

Efter att jag har blivit aktiv i sociala medier fick jag kontakt med honom. Han är väldigt aktiv på Facebook och i Instagram. I december fick jag en intensiv månad med hans musik eftersom han som julkalender gjorde en låtkalender där han presenterade varje dag någon av hans låtar och berättade varför han hade skrivit låten. Ett roligt sätt att bekanta sig med någons musik ännu intensivare och på ett helt nytt sätt.

Och nu fick jag se honom på scen i en konsert. Och vilken konsert det blev. En stämningsfull och skön konsert med många av hans finaste sånger och eftersom det var en gemensam konsert med Jack Vreeswijk även en mångsidig konsert. Både Furu och Vreeswijk berättar intressanta och roliga historier och har väldigt sköna sångröster.

Det var en klubbkväll och stämningen var intim. Publiken var en intressant blandning av både finska- och svensktalande, kvinnor och män, unga och äldre. Några hade kommit dit för att lyssna på gamla Vreeswijk-låtar och några – som jag - för att lyssna på Fredrik Furu. Och Nordhuset fungerade bra som plats för en konsert.

Det finns ju en bok som heter Villejä rubiineja och där finns det olika sångtexter man har hört fel. Min absoluta favoritsång från Fredrik Furu är titellåten Hollywoodhjärtan från hans första skiva.

Jag har hela tiden hört första raden och refrängen fel...


Furu sjunger i början av låten Det är lördag igen, en dag utan tid / och sommarn är högre än husen Jag har hört sommarn är högre än ruset (som i alkoholrus eftersom han går hem efter utekväll)

Och i refrängen sjunger han En dag utan tid, en natt utan mål Jag har hört en natt utan morgon (först trodde jag moln men eftersom jag inte förstod det kom jag på morgon).

Mina favoritrader i Hollywoodhjärtan är dessa:
För jag har ett hollywoodhjärta som brinner
Och jag tror på ödet och äkta magi

Tack Fredrik Furu ännu en gång för en fin och skön kväll. Hoppas att det blir flera fina konsertkvällar i framtiden.

Mareetta