Fredrik Furu i Nordhuset

Det har varit tyst här i bloggen. Jag blev sjuk och orkade inte skriva ett enda ord.
Nu mår jag bättre men är fortfarande svag. Inte de bästa förutsättningarna att besöka tre konserter under en och samma vecka.

Fredrik Furu var den första av vårens konserter. Har redan tidigare skrivit många gånger om honom. Jag kom på namnet Mittemellan allt - kaiken keskellä på grund av hans skiva Mittemellanland. Som sagt mötte jag eller snarare hörde jag honom uppträda första gången i juli 2012 i Jakobstad som förband för Tomas Ledin. Min bästa väninna kommer från Jakobstad och vi ville se Ledin på scen igen efter några års paus men det jag kommer ihåg mest var Fredrik Furu. Hans sätt att uppträda och hans underbara melodiska sånger. Jag blev genast intresserad av hans musik och köpte hans då aktuella skiva Mittemellanland.

Efter att jag har blivit aktiv i sociala medier fick jag kontakt med honom. Han är väldigt aktiv på Facebook och i Instagram. I december fick jag en intensiv månad med hans musik eftersom han som julkalender gjorde en låtkalender där han presenterade varje dag någon av hans låtar och berättade varför han hade skrivit låten. Ett roligt sätt att bekanta sig med någons musik ännu intensivare och på ett helt nytt sätt.

Och nu fick jag se honom på scen i en konsert. Och vilken konsert det blev. En stämningsfull och skön konsert med många av hans finaste sånger och eftersom det var en gemensam konsert med Jack Vreeswijk även en mångsidig konsert. Både Furu och Vreeswijk berättar intressanta och roliga historier och har väldigt sköna sångröster.

Det var en klubbkväll och stämningen var intim. Publiken var en intressant blandning av både finska- och svensktalande, kvinnor och män, unga och äldre. Några hade kommit dit för att lyssna på gamla Vreeswijk-låtar och några – som jag - för att lyssna på Fredrik Furu. Och Nordhuset fungerade bra som plats för en konsert.

Det finns ju en bok som heter Villejä rubiineja och där finns det olika sångtexter man har hört fel. Min absoluta favoritsång från Fredrik Furu är titellåten Hollywoodhjärtan från hans första skiva.

Jag har hela tiden hört första raden och refrängen fel...


Furu sjunger i början av låten Det är lördag igen, en dag utan tid / och sommarn är högre än husen Jag har hört sommarn är högre än ruset (som i alkoholrus eftersom han går hem efter utekväll)

Och i refrängen sjunger han En dag utan tid, en natt utan mål Jag har hört en natt utan morgon (först trodde jag moln men eftersom jag inte förstod det kom jag på morgon).

Mina favoritrader i Hollywoodhjärtan är dessa:
För jag har ett hollywoodhjärta som brinner
Och jag tror på ödet och äkta magi

Tack Fredrik Furu ännu en gång för en fin och skön kväll. Hoppas att det blir flera fina konsertkvällar i framtiden.

Mareetta