Miksi mittemellanallt - kaiken keskellä?

Tämä on uuden mittemellanallt – kaiken keskellä -blogini ensimmäinen suomenkielinen teksti.

Pidän kirjoittamisesta. Olen jo pitkän aikaa ajatellut aloittaa oman blogin, mutta aina on ollut jotain muuta ja se on vain jäänyt. Tänä vuonna on tuntunut monen asian äärellä siltä, että olisi hienoa, jos olisi joku foorumi, jossa voisi sanoa suoraan, mitä asioista ajattelee. Olen kirjoittanut usein työpaikkani blogiin, mutta omassa blogissa voi vapaammin ilmaista mielipiteensä.

Idean mittemellanallt – kaiken keskellä –nimeen olen ottanut suomenruotsalaisen muusikon Fredrik Furun levystä mittemellanland. Olen jotenkin kahden maan ja kulttuurin välissä. Olen tietenkin suomalainen, mutta Ruotsi on voimakkaasti läsnä elämässäni. Toisen maailmansodan aikana 70 000 suomalaista lasta lähti – toiset onnistuneesti ja toiset vähemmän onnistuneesti – Ruotsiin sotalapsiksi. Äitini oli yksi heistä. Hän päätyi Skåneen Borrbyhyn aivan Ruotsin eteläiseen kärkeen yhdessä siskonsa kanssa. Sodan päätyttyä he palasivat takaisin kotiin. Hyvät ja läheiset suhteet Ruotsiin säilyivät vuosikymmeniä, samoin positiivinen suhde Ruotsin kieleen.

Ylioppilaskirjoitusten jälkeen pääsin Helsingin yliopistoon opiskelemaan Pohjoismaisia kieliä, syventävissä opinnoissa opiskelin kääntämistä. Ensin toimin monta vuotta kääntäjänä, mutta töiden loputtua palasin lapsuuden unelmatyöhön kirjastonhoitajaksi. Ruotsin kielen osaaminen on ollut hyödyksi myös työssäni. Vastaan kirjastoni ruotsinkielisestä kokoelmasta.

Opiskeluajoista lähtien olen seurannut ruotsinkielisestä musiikkia ja kirjallisuutta. Seuraan nykyään lähes ainoastaan Ruotsin televisiota. Siksi tuntui luonnolliselta ajatukselta kirjoittaa sekä suomeksi että ruotsiksikin. Toivottavasti haluat jatkossakin lukea kirjoituksiani niin musiikista, televisio-ohjelmista kuin elokuvista, matkoista, valokuvista kuin kaikesta muustakin maan ja taivaan välillä.

Mareetta

Fullmåne över Helsingfors

Brunnsparken är min favoritplats i Helsingfors. Där är man vid vattnet. Därifrån avgår många båtar till nära och några enstaka även till avlägsna destinationer. Där är det vidöppet. Brunnsparken är på något sätt en port till hela världen.

 

Jag har alltid varit lite rädd för vattnet eftersom min farfar drunknade bara några veckor före min födsel, min syster höll på att drunkna när jag var liten och jag själv likaså. Jag är alltid lite osäker i vattnet men på något oförklarligt sätt längtar jag trots allt alltid till dess närhet.

Här några bilder från igår. De är tagna i Brunnsparken där jag i mörkret fotograferade fullmåne och mångatan. Och några bilder av mångatan över Tölöviken

 

Några platser i stadens centrum var belägna men några var tomma och stilla. Runt om Tölöviken var det tyst och vackert. Så även på Senatstorget.

Här julbelysning över Helsingfors julgatan (Alexandersgatan)

Mareetta

Intressanta musikaliska möten under året

Året börjar närma sin slut… borde skriva julkort och slå in julpaket men har lust att skriva om året som gått. Och speciellt de olika konserter som jag under året har besökt.
 

En av höjdpunkter under det gångna årer var nog konserten med Andreas Weise och möjligheten att träffa honom efteråt. Tack vare min bästa väninna som tog massor av bilder samtidigt som jag njöt av uppträdandet har jag många bilder som minnen från konserten. Kommer ihåg honom i Idols och hur mycket jag tyckte om honom redan då. Och fast Weise ibland har känt lite arrogant i några tillfällen är han en fin kille med massor av talang. Det som talar för honom är hans sätt att umgås med hans fans även i sociala medier. Det här är bara början. Tror verkligen att han i sin genre är toppen och har verkligen alla möjligheter att slå stort även utomlands.

En annan favorit som vi såg faktiskt två gånger under slutsommaren och hösten var Måns Zelmerlöw. Vad kan man säga om Måns? Minns honom i Idols och hur bra han var redan då. Han verkar vara en multitalang. Han klarar galant programledarjobb, gör grymma låtar både sig själv och andra artister. Och hans två senaste skivor är kanonbra och han kan verkligen uppträda live, tar publiken och ger allt av sig själv. Ser fram emot att få se honom leda Eurovision Song Contest, det blir alldeles säkert riktigt bra även där.

En annan gammal bekant är Peter Jöback. Såg även honom två gånger under hösten. Först tillsammans med Helen Sjöholm i I Love Musicals där båda två var så bra att jag knappast har ord att berömma dem tillräckligt. Jag måste nog medge att jag absolut älskar musikallåtar. Tycker sjunga med. I Göteborg såg vi Peter Jöback i hans julshow (det skrev jag redan i förra bloggtexten), har redan tidigare sett honom i hans tidigare julshower och alltid är han så bra, inte alls konstlad utan väldigt äkta.
 

Hade även möjligheten att se Fredrik Furu i en liten minikonsert i Ekenäs i slutet av sommaren. För första gången såg jag honom i en konsert i Jakobstad som förband för Tomas Ledin några år sedan. Då var han aktuell med sin skiva Mittemellanland. Efter konserten lånade jag  hans första skiva Hollywoodhjärta o så småningom har han blivit en av mina absoluta favoriter. Hans texter är intressanta och jag tycker väldigt mycket om hans melankoliska och melodiska låtar. Nu i år har han under december presenterad sina låtar i en låtkalender. Han har också berättat varför och hur låtarna har kommit till. Väldigt intressant. Har nu upptäckt många av hans låtar på ett helt annat nytt sätt. Samma låttexter kan man ju uppfatta på många olika sätt. Det är åhöraren som bestämmer själv.

En annan gammal bekant vars konsert vi besökte för några veckor sedan är Orup. I år var det tredje året i rad. Och lyckligtvis var den sista även den bästa. Äntligen sjöng Orup GES's (Anders Glenmark, Thomas Eriksson (Orup), Niklas Strömstedt) gamla dänga När vi gräver guld i USA. Han har inte sjungit den tidigare, några rader men nu hela låten.

Nu ser jag fram emot våren och möjligheten att för första gången se Darin live och Lisa Nilsson igen. Och om jag bara hade någon att åka med ville jag se Niklas Strömstedts i sin första show på Hamburger Börs.


Några dagar sedan köpte jag även biljetter till Mariah Careys konsert. Jag tycker att konsertbiljetterna kostar nuförtiden alltför mycket. Eller det beror naturligtvis på var konserten hålls. Andreas Weise och Fredrik Furu var gratis, Darin-biljetter 25€ och Lisa Nilsson nästan 60€ och Mariah Carey 70€. Biljetter med trerättersmeny som Orup och Peter Jöback i Göteborg är natuligtvis dyra.

Många konserter väntar under våren. Och flera kan det bli.

Mareetta