Hösttankar

Tillbaka på jobbet. Känns lite tråkigt att redan efter första dagar hade man fast känslan att man behövde ha semester igen. Fast så illa är det faktiskt inte. Jag har många kommande utmaningar. Om några veckor har jag igen Facebook och Gmail kurser för bibliotekskunder. Igår skaffade jag ett twitterkonto för min arbetsplats. Idag hade jag undervisning eller rättare sagt vägledning i hur man sköter sociala medier när det gäller en offentlig institution. Vad får man skriva och vad får man inte skriva. Vad kan gå snett, vilka problem kan uppstå och hur man kan lösa dessa problem.


Jag har själv haft ett privat twitterkonto ungefär två år. Jag lär mig fortfarande hur man gör. Eller hur man borde göra. Mestadels har jag delat musikvideos och rekommenderat sådan musik jag själv tycker om. Det andra ämnet jag skriver om är hur viktigt allas lika värde är. Jag har försökt göra det lilla jag kan för tolerans och dela inlägg som tar ställning mot rasismen. Har inte haft så mycket tid att skriva varken här i bloggen eller i andra sociala medier men försöker skärpa mig nu under hösten.


Det som har gjort mig extra glad under de senaste veckor är att Alexandra Pascalidous Vi kallas tiggare har blivit nominerat till Kristallen i kategorin Årets fakta- och aktualitetsprogram. Jag skrev genast när jag såg programmet att SVT och speciellt min hjälte Alexandra Pascalidou har gjort något väldigt viktigt och bra. Vi kallas tiggare är min favorit och jag hoppas verkligen att programmet vinner priset.


Tack vare att Pascalidou tweetade om min bloggtext som handlade hennes program klickade 570 personer textlänken och min blogg fick massor av nya besökare. Jag är oerhört tacksam att hon tog tiden och läste min text och tyckte att den var bra. Att hon delade länken på sin Facebooksida och i Twitter var verkligen vänligt och betyder väldigt mycket för mig. Fast vi inte känner varandra på riktigt har jag känslan att hon faktiskt på något sätt är en vän. Låter dumt jag vet men så känns det. Det finns faktiskt en möjlighet att jag kanske under våren får möta henne. På riktigt menar jag.


Alexandra Pascalidou har skrivit manuset för en pjäs Alexandras odyssé som har premiär i februari på Göteborgs Stadsteater. Hoppas att någon av mina väninnor vill resa med mig för att se pjäsen. Och som sagt är det faktiskt till och med möjligt att vi får träffa Alexandra Pascalidou i Göteborg. Vilken möjlighet att man eventuellt får träffa sin förebild. Hoppas att det här lyckas.


Eftersom jag ensam eller nästan ensam har ansvaret för min arbetsplats twitterkonto har jag mycket att göra under hösten. Jag ska förutom mina andra arbetsuppgifter även följa olika bibliotekskonton i twitter och försöka hålla mig informerad om vad som händer i branschen för att jag kan tweeta om det. Har första gången på länge känslan att jag tycker om mitt jobb, alltså verkligen tycker om det. Det som har saknats är ansvar och förtroende. Just nu har jag båda. Det som jag inte tycker om är att det redan under första dagen kom några rasistiska kommentarer som publicerades under påhittade namn. Lyckligtvis har man möjligheten att blockera dom som inte förstår hur man agerar i sociala medier. Det är nolltolerans som gäller. Alla kränkande och rasistiska inlägg tas bort genast.


Min bästa väninna sa för några månader sedan till mig eftersom hon sett att jag tidvis har lekt med tanken att byta arbetsplats att jag kanske borde engagera mig som PR-person för svenska artister i Finland eftersom jag på min twitterkonto och även här i bloggen marknadsför mina favoriter gratis. Jag är inte alls intresserad eller rättare sagt har jag ingen aning hur man säljer eller marknadsför någonting men på något sätt vore det väldigt fint om man kunde kombinera utbildningen och de olika intressen jag har. Om jag bara visste hur.


Ta hand om er, om sex månader är det ju nästan vår.


Mareetta

P.S. Alexandra Pascalidou vann inte i Kristallen men att vara nominerad är en ära i sig. Grattis Pascalidou att du var nominerad, ditt program var bra och gjorde skillnad, jag tänker annorlunda efter att jag har sett Vi kallas tiggare.