Min intervju med artisten och mångsysslaren Fredrik Furu

Foto Ville Juurikkala

För två år sedan delade Fredrik Furu artikeln Fredrik Furu – Musiklyriker, visförfattare och rockkorrespondent som Thomas Wihlman hade skrivit för tidningen Kulturen. Redan då blev jag intresserad av att veta mer. Efter att jag hade intervjuat Alexandra Pascalidou visste jag genast att jag ville intervjua Fredrik Furu för min blogg. Under våren vågade jag äntligen fråga om han vore intresserad av att svara några frågor och han sa ja. Nu har jag äntligen ställt mina frågor och fått svar.

Min bästa väninna kommer ursprungligen från Jeppis dvs. Pietarsaari och hon visste redan något om dig när vi över 6 år sedan besökte en konsert med Tomas Ledin just i Jeppis där du spelade som förband för honom. Jag visste ingenting om dig. Kände inte din musik. Och som det brukar vara var jag mest irriterad av att du och Sara Varga sjöng och Ledin som vi egentligen ville se och höra inte ännu var där. Men jag blev genast intresserad. Jag vet inte vad det var egentligen förutom att dina låtar från skivan Mittemellanland var superbra. Jag tyckte om dig som person: mellansnack, din entusiasm och naturligtvis dina underbara låtar. Det enda jag minns var att jag genast ville köpa dina skivor och lyssna mer. Jag minns inte så väl vilka låtar du framförde eftersom jag inte kände till din musik då men mest var det väl låtar från skivan Mittemellanland. Och så även min absoluta favoritlåt klassikern Hollywoodhjärta som jag älskar sedan dess.

Varför vill du sjunga och vara artist. Varför blev det musiken istället för sportkarriären och journalistiken? Tycker du att det var rätt beslut eller har du ångrat dig? Hur började din karriär?
 
Jag tror att jag alltid har haft ett behov av att få säga vad jag tycker. Att uttrycka mig helt enkelt. Att jag valde att studera journalistik grundade sig i att jag ville berätta storys. Med fotbollen så uttryckte jag mig på annat sätt, fotbollen kan vara snudd på den vackraste uttrycksformen för samarbete när den är som bäst. Jag tror att ifall jag hade varit tillräckligt bra för att ha en karriär inom fotbollen så skulle det ha varit mitt första val. Musiken rent professionellt kom in ganska sent och jag insåg först i 25-årsåldern att jag kanske skulle kunna leva på den.
Man kan alltid tvivla på alla beslut man gör, men det som är huvudsaken är att ett beslut tar dig vidare. Jag vinner inget på att ångra saker. Däremot försöker jag självklart hela tiden att göra beslut som är rätt för mig just då.
Jag kan inte sätta fingret på hur min karriär började, men en av startpunkterna var när jag träffade Jimmy Westerlund i Vasa och vi började skriva och spela tillsammans. Sen ledde det till Fame Factory och där fick karriären ett lyft. Det som hände efter det var många bra saker som ledde till skivkontrakt, fler spelningar, radio osv. Så någonstans där i Vasa kring 2002-2003 lades grundstenarna.

Det jag gillar bäst och mest med dig är ditt sätt att vara på scen, glimten i ögat och ditt naturliga sätt. Att du verkligen älskar att framträda. Det ser man. Att dina låtar är bra – ordentligt gjorda riktiga låtar. Och mig berör du i alla fall med din musik och med dina texter. Du har fått framgång med din musik och fått samarbeta med väldigt goda och intressanta etablerade artister. Det känns att du är en riktig teamspelare som man säger.

Kan du överhuvudtaget leva utan musik? Vilka drömmar har du kvar?
 
Jag vill inte leva utan musik, det hade varit väldigt tråkigt. Jag har så många drömmar kvar, både inom musiken och privat att det skulle ta länge att redogöra för dom. Men jag vill gärna resa mera, och tanka nya intryck.

Frida Andersson & Fredrik Furu

Du är väldigt aktiv på sociala medier. För två år sedan gjorde du låtjulkalender på din Facebooksida. Du berättade noggrant varför du hade gjort dina låtar, varför du hade skrivit dem och ställde några frågor till oss, dina Facebookföljare. Jag var ganska engagerad eftersom dina historier om hur dina låtar hade kommit till kändes väldigt privata och fick även mej att öppna mej.

Är detta medvetet? Känns det som arbete? Du tycker nog att använda sociala medier även som privatperson? Fast jag tycker att gränsen mellan den privata och offentliga Fredrik Furu är suddig. Har jag rätt?
 
Avståndet mellan den privata och offentliga är inte jättelångt ifrån varandra, men självklart behöver jag hålla en distans. Däremot skulle jag inte kunna göra musik ifall den inte är personlig. Det betyder att min kommunikation med mina fans också är personlig, om än inte privat.

Jag själv tycker om att skriva. Jag har inte skrivit dagböcker sedan jag var tonåring men önskan om att skriva om saker som är viktiga för mig har alltid funnits där. När jag slutligen gjorde beslutet att börja min blogg försökte jag komma på ett vettigt namn. Din andra skiva heter Mittemellanland där du skriver om dig mittemellan två språk och två länder. Mitt modersmål är finska men jag brukar beskriva mig som en wannabesvensk. Jag har alltid följt svensk TV, lyssnat på svensk musik och tyckt om Sverige och svenska språket. Så när jag ville kalla min blogg för Mittemellan allt – Kaiken keskellä inspirerad av ditt skivnamn så frågade jag dig om det vore okej och du sa ja. Tack för det.

Vad betyder det för dig att stå mittemellan två länder och två språk? Är du rastlös, rotlös? Själv tycker jag att det kan vara positivt men hur anser du det själv?
 
Ju mer erfarenhet jag får desto tryggare är jag i ”mittemellanland” men då när jag skrev låtarna till det albumet var jag mest frustrerad för att stå där i kläm mellan två länder. I dagsläget har jag försökt vända det till en fördel så gott det går. Rotlös är jag inte längre, men rastlös är jag definitivt. Det får gärna hända saker hela tiden i mitt liv.

Foto Ville Juurikkala

Som sagt då i Jeppis framför scenen när jag egentligen ville höra Tomas Ledin sjunga kom du på scen och det är mycket ovanligt att jag blir så överraskad av någon som jag blev av dig som artist. Jag hade mestadels lyssnat på svensk popmusik. Den finlandssvenska kulturen var ganska obekant för mig. Visst hade jag på universitetet läst finlandssvensk litteratur som del av mina studier men finlandssvensk populärmusik hade jag inte lyssnat på så mycket.

Det talas mycket om ankdammen och om svensktalande bättre folk. Att finlandssvenskar har det så bra. Hur är det egentligen? Du talar ju både finska och svenska och på din Facebook-sida skriver du delvis även på finska. Hur mycket har det påverkat din karriär och dina möjligheter som artist att du tillhör en språkminoritet i Finland? Har du varit tvungen att kämpa hårdare på grund av ditt språk?

Jag brukar säga att finlandssvenskarna kanske är världens mest ohomogena folkgrupp. VI är väldigt olika och kommer från olika samhällsklasser och bakgrunder. Det som förenar oss är förstås det svenska språket, men vi talar olika slags finlandssvenska dialekter och har vuxit upp med rätt olika kulturer. Som Österbottning har jag en annan slags naturlig kontakt med Sverige och svensk kultur än många finlandssvenskar i södra Finland. Framför allt via svensk tv.

På grund av att jag i barndomen inte hade så stark kontakt med finsk kultur överhuvudtaget så trodde jag att jag skulle känna mig väldigt hemma när jag flyttade till Sverige. Det gjorde jag på ett sätt, men jag insåg att jag ofta blev ”finnen” och det var nåt som jag inte förstod. Jag hade ju pratat svenska hela mitt liv och länge vågade jag inte använda finska överhuvudtaget på grund av rädslan att säga fel saker.

Så på frågan om jag kämpat så ja, det gick knappt en dag i Stockholm utan att jag fick förklara varför jag kunde så bra svenska fastän jag var från Finland. Och i Svenskfinland har jag ofta fått höra av de som bor i södra Finland att jag borde sjunga på riktig finlandssvenska. För dem är det onaturligt att ta till rikssvenskan medan det för mig var den det närmaste jag hade till ett sångspråk om man inte sjöng på det torra sättet som psalmerna sjöngs i kyrkan.

Men även här har jag vänt det till en styrka och ser mig idag som en brobyggare mellan länderna och kulturerna. Jag tänker att ifall mitt budskap i låtarna och som artist är tillräckligt starkt så är det ingen skillnad vilken dialekt eller accent jag använder. 

Petter Näse & Jack Vreeswijk & Fredrik Furu

Du har mycket på gång och reser hela tiden tvärs inom Norden. Idag i Helsingfors, imorgon i Stockholm och sedan någonstans i Danmark eller i Norge. Du arbetar med Dream Academy som är ett samnordiskt projekt.

Vad är Dream Academy egentligen? Kan du berätta lite mera om detta projekt.

Dream Academy Norden är ett musikprojekt där min vän och producent Jimmy Westerlund och jag reser runt i musikgymnasier i Norden och hjälper elever att skriva och spela in låtar på svenska. Det började som ett projekt där finskspråkiga elever genom musiken skulle komma i kontakt med svenska språket på ett positivt sätt istället för att det skulle kännas som ett tvång. Sen fick vi med Sverige och Norge och då blev det ännu mer tydligt att genom svenska språket kommer man som finländare närmare de övriga nordiska länderna.

För den som vill veta mer är det bara att se dokumentärserien om Dream Academy Norden på Yle Arenan:

https://arenan.yle.fi/1-4256443

Din första platta heter Hollywoodhjärta och den är min absoluta favoritplatta. För min egen del vill jag påminna här och nu att om det nu finns någon som vill bli av med sin platta kan han/hon ta kontakt med mig eftersom jag är mer en intresserad av att få denna platta i min skivhylla. Har förgäves försökt hitta den i någon av de hundratals säkerligen tusentals loppisar jag har besökt.

Du gjorde denna platta i USA. Hade du då och eller har du fortfarande drömmar om att breaka utomlands? Är det ens möjligt med svenskspråkiga låtar?

Jag hade ingen internationell tanke med mitt album som spelades in i USA. Låtarna var på svenska och målet var en nordisk marknad. Orsaken till att jag spelade in där var att min dåvarande producent Jimmy Westerlund bodde i Hollywood i många år. Däremot kanske jag kommer spela in nåt på engelska i framtiden, det vore en kul grej.

Fredrik Furu på G Livelab

En fråga har jag redan ställt dig tidigare på din Facebook-sida. Den där frågan om Hollywoodhjärta. Om du genast visste att Hollywoodhjärtan skulle vara en klassiker? Du har berättat varför du skrev låten men hade du genast känslan att det här var nu något extra fint? Då svarade du så här ” Om det är en klassiker lämnar jag till andra att bedöma, men jag visste från början att det fanns en speciell stämning i låten. Och sen kände jag att jag på nåt sätt fick till det jag hade att säga så att det fortfarande känns nästan lika starkt för mig varje gång jag framför låten. Det är liksom lätt att flytta sig tillbaka till känslan, så att säga 😊Tack för att du frågar.

Mitt svar är fortfarande det ovan 😊

Foto Ville Juurikkala

Du håller på att spela in din nya platta i Stockholm. Du har sagt i några Facebok-uppdateringar att du har hittat musiken igen. Att du har fått tillbaks din hunger till musiken. Vad glad jag blir. En ny skiva. Jag kan knappast vänta. Stipendium för att göra denna skiva har du fått från Svenska kulturfonden.

Jag vill inte pressa dig på något sätt men när får vi en ny skiva? Ungefär? Ett år, två år, tre år…. Hur viktig är det att Svenska kulturfonden beviljar stipendier till artister. Skulle det vara möjligt för dig att utan Svenska kulturfondens hjälp vara en svenskspråkig artist och ge ut skivor?

Jag kommer att släppa ny musik under 2018, men hur och när är ännu oklart. Jag vill jobba klart med låtarna innan jag bestämmer mig hur jag gör med släppet.

Vad gäller Kulturfonden så fick jag jättefin hjälp därifrån när jag i startskedet av min karriär beviljades ett ettårigt arbetsstipendium. Så för det är jag oerhört tacksam. Det är självklart viktigt att det finns en fond som stöder finlandssvensk kultur, men det finns få som lyckas leva enbart på stipendier. Det är bara en hjälp på vägen.

Du har gjort programserien Ensam på scenen som kommer att sändas i januari i TV. Vilken kanal? Vad är det här för program? Vilken roll har du? Kan du redan avslöja vilka artister kommer att vara med i programmet. Några namn har du redan droppat.

”Ensam på scenen” är ett artistprogram där jag har fungerat som innehållsproducent och intervjuar de medverkande artisterna. Jag gör också en bonusduett med Juha Mulari eftersom Pepe Willberg inte hade möjlighet att göra duett. Programmet hade premiär i Yle Fem Teema och på Arenan 7.1. Här är en länk dit:

https://arenan.yle.fi/1-4210083

Vilka är dina egna förebilder? Vilken musik lyssnar du när du är ledig?

Jag har många förebilder musikaliskt. När det gäller uttryck i sången är Bono i U2 en av de jag ser upp till. Textmässigt så är Peter LeMarc, Lars Winnerbäck och Joakim Berg från Kent såkallade husgudar. Av de lite nyare artisterna är John Mayer en idol. Och sen är jag svag för både Taylor Swift och Miley Cyrus. Jag lyssnar på all möjligt, är väldigt nyfiken på både gammalt och nytt. Tyvärr måste jag erkänna att jag zappar väldigt mycket och sällan orkar höra ett helt album, men det är dagens melodi. Men jag har köpt en LP-spelare nu och det innebär en mindre stressig lyssning.

 

Fredrik Furu & Jens Sporron i Ekenäs

Och Thomas Wihlmans påstående i hans artikel om dig att du befinner dig i Mittemellanland. Mellan att anses vara en bra artist och att slå igenom stort. Mellan två länder. Mellan pop och visa. Mellan ditt svenska modersmål och finskan” Undrar om du undertecknar detta?

Thomas har säkert rätt på sätt och vis. Jag bygger mitt eget land, och dit är alla välkomna!

 

Tack för att jag fick intervjua dig Fredrik Furu.   

Mareetta