Lisa Nilsson Himlen runt hörnet 25 år

Jag har en syster som är så där fyra år äldre än jag. Hon blev intresserad av svensk popmusik tidigare än jag gjorde. När Lisa Nilsson släppte Himlen runt hörnet var det nästan enbart denna skiva min syster lyssnade på och detta gjorde hon hela tiden.

Lisa Nilsson Finlandia-huset 2016

Även jag blev jätteintresserad av henne som artist och av Mauro Scoccos fina låttexter. Jag hade just börjat studera svenska vid Helsingfors universitet och svensk musik var ett jättebra sätt att förstärka mina språkkunskaper.

Jag lärde känna många nya människor på universitetet och eftersom vi alla studerade svenska så lyssnade många av mina nya vänner även svensk musik. På 1990-talet var det många svenska artister jag tycker om som hade sina framgångsrika år då. De turnerade även i Finland. Bland annat var det fråga om det finlandssvenska Popkalaset och det svenska Rocktåget och många gånger just i Ekenäs. Och det var alltid sommarens höjdpunkt när vi lånade bilen och köpte massor av goda saker att äta och gjorde en dagstur t.ex. till Ekenäs. Oftast köpte vi alltför mycket mat men det var jätteroligt att åka med tjejkompisar och njuta av god musik och gott sällskap.

Lisa Nilsson var också ofta här. Jag har lyckats se henne flera gånger bl.a. i Finlandiahuset och under Helsingfors festspel i Huvila-tältet och några gånger även i Ekenäs. Om det bara är möjligt så går jag alltid till en Lisa Nilsson –konsert. Det är några få Tomas Ledin, Niklas Strömstedt och just Lisa Nilsson jag alltid vill se när dom kommer till Finland.


Viva 2000



Mitt första minne av Lisa Nilsson förutom att systern som sagt lyssnade hela tiden hennes musik är från ett TV-program som hette Sommarfolk. Jag frågade igår Lisa Nilsson i Twitter om hon kommer ihåg programmets namn. Till sist fick vi reda på att programmet hette sommarfolk. Där programledarna Claes Malmberg och Cissi Elwin intervjuade Lisa Nilsson som just hade kommit sjungande över Norrbron till Helgeandsholmen. Jag kommer ihåg att hon var så där små irriterad av de frågor som hon fick. Jag fick igår veta att Lisa Nilsson själv kommer ihåg att hon lät lätt stöddig och att hon var besvärad av hela situationen. Intressant eftersom så kommer jag ihåg henne också.

SVT Sverige! Lisa Nilsson med Fredrik Önnevall

I lördags var Lisa Nilsson gäst i programmet Sverige! i SVT. Där ställde Fredrik Önnevall många av de frågor som jag själv hade velat ställa Lisa Nilsson. Det var väldigt intressant att höra henne själv berätta om tiden efter att skivan Himlen runt hörnet hade kommit ut. Om hennes relation till titellåten. Att hon inte tröttnar på låten eftersom texten fortfarande är relevant. Hon själv talar om en makeover men jag skulle till och med tala om klassresa fast på lite andra sätt. I alla fall är det fråga om en uppväxthistoria. Hon tog ju upp detta i programmet att först när hon var helhjärtad med i sitt artisteri var det lättare även för henne. Det viktigaste sa Lisa Nilsson i slutet av intervjun. Hon talade om Det osunda tillagsvarande. Att glömma bort sina egna behov och sätta andras behov före sina egna. Vi är ju lika gamla. Jag känner igen så mycket i det hon säger. Jag tycker att fast hon talade om turnén som hon ska göra och om den danska filmen hon har gjort så var det en diskussion mellan två människor och hon var inte där bara för att marknadsföra något. Hon hade på riktigt något att säga. Tack för detta SVT och framför allt Fredrik Önnevall.

Himlen runt hörnet 1992

Himlen runt hörnet var ett betydande verk. Den var en soulig platta. Fast jag tycker ändå att den var även en popskiva. Framför allt föll jag pladask för Mauro Scoccos underbara melodiska låtar och jättesköna texter. Mauro Scocco är en låtskrivare och låttextförfattare nästan utan sitt like. Om jag jämför Lisa Nilssons platta med många andra som släppte plattor eller som var populära då på 90-talet föredrog jag de melodiska låtarna på Himlen runt hörnet. Att Mauro Scocco verkligen kan skriva texter som känns naturliga både för män och kvinnor att sjunga.

Lisa Nilsson signerar mina CD-skivor

För två år sedan fick jag efter konserten på Finlandia-huset möjligheten att äntligen träffa Lisa Nilsson personligen. Jag fick alla mina skivor signerade och även en bild tillsammans med henne. Och om jag nu minns rätt så hann jag säga hur mycket hon och hennes musik betyder och har betytt för mig. Om jag inte sa det så hoppas att hon läser detta och får veta det nu. Jag tycker om henne som artist men även som människa. Hon säger vad hon tycker och hon säger det högt. Hon står för rättvisans sida. Och är alltid mot rasismen och alltid för tolerans. Och hon är även väldigt naturlig i sitt sätt att möta människor hon inte känner. Jag glömmer nog aldrig ögonblicket du lyfte dina ögon mot mig när du hörde mitt namn och sa: Jasså det är du som är Mareetta från Twitter.  Att hon kom ihåg mig från sitt Twitter flöde. Ett riktigt fint ögonblick.

Lisa Nilsson & mina signerade CD-skivor 2016

Och nu var det äntligen dags igen. Himlen runt hörnet –turnén kom till Helsingfors. Jag var så avundsjuk när jag såg att hon turnerade i höstas men bara i Sverige men nu fick jag se henne igen. Jag gick tillsammans med två av mina bästa väninnor som jag studerade svenska med och med min stora syster.





Jag förväntade mig att förhoppningsvis få höra alla låtar från skivan. Och det fick vi. Alla låtar i samma ordning som på skivan men nu live precis så som Lisa Nilsson sa i början av konserten. Hon verkade vara på gott humör. Bandet var lysande, allt lät otroligt bra. Vi hade goda sittplatser på andra raden vänster. Jag såg allt, det händer ofta att jag hamnar bakom någon som står i vägen. Hon talade mycket men jag hann inte skriva något ned så jag kan inte säga exakt vad. Men något om att vara kvinna, några enstaka minnen från hur det var att spela in skivan. Mina personliga favoriter under kvällen var de låtar hon framförde med pianisten. Då känns det verkligen i hjärtat. Hennes röst är så briljant och hon sjunger med så mycket känsla att jag hade gåshud hela tiden.



Små rum 2001





Jag älskar skivan Himlen runt hörnet. Några låtar har jag inte lyssnat så mycket men några av de lugnare låtar som Vem, Aldrig aldrig aldrig och Ändå faller regnet samt naturligtvis Himlen runt hörnet och Allt jag behöver nu har jag nästan lyssnat sönder. Men bara nästan. För mig är Himlen runt hörnet ett Top5-album. Och inte bara i Sverige utan av alla skivor jag någonsin har lyssnat. En helhet som funkar just så som den är. Alla låtar är bra och har sin plats på skivan. Skivan är en riktig fin helhet.



Lisa Nilsson i Finlandia-huset 2018

Men kvällens riktiga överraskning och en av absoluta höjdpunkter var avslutningsnumret. Jag vet att Lisa Nilsson har en bra röst och kan sjunga det mesta men när sista sången började och jag kände igen låten genast kunde jag inte tro på mina öron. Vad i all världen Whitney Houston, hör jag rätt? Och hur hon sjöng den. Jag har nog aldrig hört någon applådera för artisten bara för att hon klarar av de högsta noter men det gjorde Finlandiahusets åskådare. Kanske var det delvis på grund av överraskningen men delvis absolut därför att det var så fint. Hon klarade I Have Nothing –låten galant, grandiost och väldigt fint.


Jag hade med mig några DVD-omslag jag hade velat få signerade men tyvärr fanns det ingen signering efter konserten som jag hade hoppats på. Och ingen möjlighet att ta bild med min favorit men annars var kvällen väldigt lyckad. Och före konserten var vi på Töölönranta, en jättefin restaurang och åt väldigt god mat och efter konserten gick vi tillbaka för att äta fin efterrätt. Så lite som förr i tiden (bra mat med kompisar) var det i alla fall.

Tack för en jättefin kväll och konsert Lisa Nilsson. Jag hade hoppats på att få ställa några frågor till dig via mejl för att få veta mer om dig som person. Troligen har du mycket att göra så det blev ingen intervju utan en text om min relation till din musik och dig.

Jag med Lisa Nilsson 2016

Mareetta