GES i Borgholms slottsruin – Drömmar kan bli sanna, biltur med BFF

Den 30 november 2016 skrev jag till min väninna så här: GES ska ha två konserter på Öland i juli. Du åker väl med dit?? Kan du åka? Är så taggad och glad.

Väldigt snabbt var det solklart att en sådan möjlighet kan man inte låta gå förbi. Den 3 december var det biljettsläpp. Naturligtvis hade jag arbetsdag då men fick av mina kollegor lov att ordna biljetter fast jag egentligen borde ha jobbat i vår kundtjänst.

Sedan dess var det att boka biljetter. Fick tag på goda biljetter i den vad jag trodde då sista spelningen med GES. Sittplatser rad 8 i mitten. Snart fick vi besked om en tredje, fjärde, femte och slutligen om sjätte konsert. Lite besviken var jag eftersom jag hade tänkt att vi skulle se den sista spelningen någonsin. Men huvudsaken var ju att överhuvudtaget vara på plats och äntligen få se GES på scen.

Hade 20 år varit sur att jag inte hade sett dom live. Nu fick jag min chans cirka 20 år senare. Efter att vi hade fått tag på biljetter var det dags att börja planera hur tar vi oss från Helsingfors till Öland. Ska vi ta flyget till Kalmar? Eller möjligen till Göteborg, Malmö eller till och med Köpenhamn? Slutligen beslöt vi ta flyget till Göteborg och ta oss med hyrbil till Öland.

Äntligen var det dags att åka. Jag vaknade lite före kl. 5. Flyg gick från Helsingfors till GBG kl. 7.40. Vi hade en lång dag framför oss men vi var båda två väldigt glada och förhoppningsfulla. Det här var verkligen en engångsmöjlighet.

Dagen var lång. Jag hade alla mina skivor av GES, Ander Glenmark, Orup och Niklas Strömstedt i min mp3-spelare så att vi skulle kunna höra på gamla låtar och förbereda oss framför kvällen. Tyvärr hade vår hyrbil bara CD-spelare så vi gick till Bengans skivbutik och köpte flera begagnade skivor, bl.a. Orups och Strömstedts samlingsplattor för att börbereda oss framför kvällens konsert.

Vi kom till hotellet kl. 18.30 och porterna till konsertområdet öppnades kl. 19. Vi hann bara byta kläder och sedan var det dags att ge sig iväg igen.

Vi hade gynnat oss lite lyx och köpt biljetter med picknickpåsar. Det var tur eftersom vår resa tvärs Sverige tog längre tid än vi hade tänkt och vi hann inte äta något under resans gång. Och vilken lyxpicknic det blev kyckling med potatis, skagenröra med semlor, brie och kex, muffins och fruktsallad. Lite av allt fast som absolutist hade jag velat ha möjlighet att dricka något alkoholfritt istället fick jag köpa vatten själv.

Jag har alltid hatat människor som kommer för sent till en konsert men nu var jag en av dom. Vi hade hela dan trott att konserten skulle börja klockan 21 och blev väldigt överraskade när GES började sjunga halv nio. Sen hittade vi inte våra platser som var väldigt goda och naturligtvis mitten av raden så det blev väldigt många människor som vi fick be om ursäkt när vi försökte ta oss till våra platser. Om det nu är någon som satt på rad 8 på torsdagens konsert som läser detta vill jag ännu en gång be om ursäkt.

De som har läst mina tidigare texter vet att jag älskar svensk musik och speciellt popmusik. Har många favoriter men några är lite kärare och det är Anders Glenmark, Orup och Niklas Strömstedt och när dom för cirka 20 år sedan grundade gruppen GES blev jag så glad. Niklas hade fått frågan om att göra fotbollslåten och Anders och Orup tvingade Niklas att ta även dom med. Jag vet att bandet hade några konserter i Finland och av någon anledning och jag vet verkligen inte varför gick jag inte till någon av dom.

Nu hade jag äntligen möjligheten att se dem på scen. Och vilken kväll det blev.  Toppbetyg på alla sätt och vis. Borgholms slottsruin var en vacker, intressant och om jag förstått rätt en av dom bästa konsertscener i Sverige. Det är ren njutning att höra på deras röster, var och en har sin egen klang men tillsammans blir det riktig ljuv musik. Jag vet att jag är väldigt partisk men så är det. I en av intervjuer GES gjorde före sommarens comeback-konserter sa Niklas att hans hustru Jenny Strömstedt hade kallat bandet pojkband för vuxna kvinnor. Kanske är jag då en vuxen kvinna för jag är utan tvivel en jättefan.

Kvällen började med Sångerna om sommaren. Jag älskar det intertextuella, att det finns korta textrader som är hämtade av andra låtar. Ingenting minner om dej är en av mina favoriter. Jag älskar melodin och att låttexten berättar en hel historia och inte bara upprepar något enkelt många gånger. När GES låter som bäst liknar det väldigt mycket Beatles på deras skivor.

Jag minns hur Orup sa i Tack för musiken där Niklas Strömstedt intervjuade honom att GES inte borde ha släppt Den andra skivan eftersom den var dålig. Jag håller inte med, både Handen på hjärtat och Sångerna om sommaren är några av de bästa låtar GES har gjort men sant är också att några av plattans låtar hoppar jag över varje gång.

Från dag till dag från GES första skiva låter väldigt mycket som Niklas bästa ballader. Det är så skönt när låtar är välgjorda och genomtänkta. Liksom helt färdiga och tål tiden och förblir fräscha. Jag har inte tröttnat mig fast jag har lyssnat både första och andra skivan säkert flera tusentals gånger. Bra musik förblir bra musik så är det bara. Niklas sa i någon intervju att det är tack vare Ravellis straffräddningar att GES föddes. Kanske det men När vi gräver guld i USA är en väldig bra poplåt tycker jag.

Det var ett bra val att var och ens största hitlåtar var med i konserten. Har sett Niklas och Orup många gånger på scen. Anders Glenmark har jag tidigare sett bara några gånger och kanske just därför var det så skönt att höra honom sjunga sina låtar. Mare mare är ju på något sätt min sång eftersom det är nästan mitt namn MAREetta :D. Greyhoundbus och Blommor i sitt hår är klassiker som jag älskar fortfarande.

GES största hitlåtar är Hon är min, En jävel på kärlek och naturligtvis När vi gräver guld i USA. Jag tycker om dessa låtar eftersom låttexter är manliga men gjort med glimten i ögat. Även mellansnack var bra, det var intressant att höra hur det gick till när GES gjorde sin första skiva.

Har fortfarande framför mig bilden av Orup när han ligger på soffan och skriker skitdålig när Anders och Niklas provar något i ett rum bredvid. Passar bra till bilden jag har av honom. Jag fick möjligheten att träffa Orup efter Viva La Pop på Hamburger Börs. Han var så trevlig, ödmjuk och vänlig mot mig och min väninna. En fin människa helt enkelt. Ett år sedan fick jag på samma sätt möjligheten att träffa Niklas Strömstedt efter Storhetsvansinne på Hamburger Börs. Han var också trevlig och sympatisk. Att båda två ordnade möjligheten för mig att träffa dem efter deras konserter bara stärker min positiva bild av dem. Nu är det bara Anders Glenmark jag inte har träffat personligen. Hade varit fint att få berätta hur mycket jag har tycker om hans musik och skivor Jag finns här för dig, 99 och Boogie i mitt huvud.

   











Om någon av GES läser denna text vore det roligt att få svar på några frågor jag fortfarande har. Hur var det att spela tillsammans igen efter alla år? Vem tog initiativet? Var det verkligen just Orups Allsångsscenen är din som fick er att återförenas. I några intervjuer berättade ni att ni redan tidigare hade fått frågan och att det var lusten att spela tillsammans att ni äntligen sa ja. Stämmer detta. Hur överraskade var ni av framgången, att konserter sålde slut så snabbt och att ni blev så hyllade och fick goda betyg? Finns det någon möjlighet för ny musik eller är det nu definitivt slut för alltid? Är det bara jag som hör Beatles i era sånger eller är det något medvetet?

Och slutligen TACK SÅÅÅ MYCKET. Det var magisk och nostalgisk. Jag fick tillsammans med min väninna äntligen uppleva GES på scen. Vem hade trott det här, inte jag i alla fall. En av mina drömmar blev verkligen sann den 20 juli 2017 i Borgholms slottsruin på min namnsdag. Förresten tack för bilden med setlistan Niklas Strömstedt!

Mareetta, en jättestor GES-fan

P.S. Det var så nära att jag tog en av konsertaffischer med mig till Finland som minne men slutligen vågade jag inte göra det. Tyvärr. Hade varit ett fint minne av en minnesvärd och lyckad kväll.