Roy Fares & MR Cake - ett bakverksparadis

Så länge jag har vetat att Roy Fares tillsammans med Mattias Ljungberg ska öppna ett café i Stockholm har jag velat gå dit. Caféet öppnades redan i september men först nu var det möjligt för mig att resa till Stockholm.

Från T-Centralen till MR Cake var det lång väg

När jag fick veta tidpunkten när vi är i Stockholm tog jag genast kontakt med Roy Fares för att veta hur långa köer dom egentligen har eftersom tiden i Stockholm är väldigt knapp när man kommer med båten från Helsingfors. Efter att jag hade fått veta att på söndagar är den bästa tiden att komma före lunchtiden bestämde vi för frukost hos rMr. Cake. Tyvärr hade vi redan hunnit boka biljetter för båtens anslutningsbuss som bara har en hållplats och den är på T-Centralen. Vi var tvungna att gå genom nästan hela Stockholms centrum eller så kändes det i alla fall för att nå Mr. Cake på andra sidan stan. Resan var jättelång och vi var väldigt hungriga och måste medge väldigt ivriga för att komma fram och slutligen var vi där. Framme.

Äntligen var vi framme

Eftersom vi inte ännu hade ätit frukost beslöt vi för frukosten och av de tre alternativ som man kunde välja emellan tog vi den svenska varianten. Roy Fares är en mästare utan like när det gäller superläckra lyxiga konditori kreationer. Förutom frukost ville vi även äta och smaka hans underbara och otroligt fina kakor. Därför beställde vi även två stycke av hans läckra tjinuskikaka, Dulce Cheesecake. Vi lyckades hitta fina platser mittemot kassan, ganska nära dörren. Så kunde vi även se hur det hela tiden var en kö och vad närmare lunchtiden kom desto längre blev den.

Fantastisk frukost med världens bästa Dulce Cheesecake

Frukosten var fantastisk bra. Ost-skinka smörgåsar smakade som om de hade gjorts bara minuter före vi köpte de. Fräscha grönsaker och även bröd var naturligtvis nybakat. Härligt gott. Och så även nypressad apelsinjuice och nybryggt kaffe. En enkel men ändå lyxfrukost.

Det bästa jag någonsin har ätit

Men höjdpunkten var så klart precis som vi hade tänkt den läckra tjinuskikakan, Dulce-Cheesecake. Jag måste erkänna att jag har nog aldrig någonsin ätit något bakverk som var lika läcker. Ögonblicket då jag smakade den första biten av tjinuskikakan var jag helt enkelt i himmelen. Så bra läcker och allt annat. Så himmelsk bra att man knappast kunde tro att det var sant. Och det är nästan omöjligt att ens beskriva den, det var helt enkelt perfekt.

Jag hade några önskemål när det gällde vår visit i Stockholm: den främsta önskan var att äta frukost och fika hos MR Cake, den andra önskan var att äntligen eventuellt ha möjligheten att se Roy Fares och kanske till och med kunna säga hej.

När vi kom till MR Cake och beställde vår frukost såg jag Roy Fares bakom disken. Då och då såg jag honom rusa förbi när vi åt. Men naturligtvis när jag väntade på min tur i toalettkö såg jag honom min förebild när det gäller bakning och matlagning. Och eftersom han på något underligt sätt känns så bekant fast vi inte alls känner varandra (och jag stirrade nog ohövligt på honom) så jag sa bara hej och han svarade hej. Ett så där otroligt overkligt ögonblick. Och då var allt bara snabbt förbi och jag hann och kunde inte säga något vettigt eller egentligen vågade jag inte säga något annat. När vi var på väg ut såg jag att de sålde även Roy Fares - kokböcker och av honom designade köksredskap. Cake Hero är den enda Roy Fares -kokbok jag inte har så jag köpte den. Samtidigt såg jag honom igen bakom disken och frågade om han hade tid att signera den. Samtidigt fick jag även säga hur gott allt hade varit och att den urläckra tjinuskikakan var nog den bästa läckerheten jag någonsin har ätit. Han var lika varm charmant och ödmjukt som jag hade tänkt. Och äntligen fick jag se honom på riktig och säga hej. Och jag fick även en bild med honom eftersom min syster tog bilder av oss när han signerade boken och vi växlade några ord.

Och så möttes vi.

...och jag fick min kokbok signerad.

Dom som satt i vårt grannbord rusade väldigt hastigt ifrån caféet och glömde kvar handväskan i caféet. Vi sa detta till personalen och lite senare kom hon tillbaka för att söka sin väska och var naturligtvis väldig glad att den var kvar. Så förutom att vi hade ätit det bästa tjinuskikakan någonsin hade vi även gjort dagens goda gärning.

För första gången såg jag Roy Fares i samband med prinsbröllopet på SVT. Jag hade nog sett hans namn i någon tidning men någon riktig koll på vad han sysslade med hade jag nog inte. Men när Aftonbladet skrev om ett händelse då han hade blivit trakasserats rasistiskt på gatan i Stockholm i september för ett år sedan hittade jag hans instagram och Facebook-sidor. Jag skrev något under hans inlägg och började följa honom på sociala medier. För ett år sedan bad jag min väninna att köpa mig en signerad kopia av hans kokbok. Min väninna bad signering och fick även en bild av honom med min signerade kokbok. En liten sak för honom men ett minne för livet för mig som fan. Och väldigt fint av honom
.

När jag på vägen hem frågade min syster vad hon tänkte om MR Cake sa hon att det kändes som något slags paradis. Nästan för gott att vara sant. Och jag kan förstå vad hon menar. Ett bakverksparadis kanske? Och många säger att Roy Fares är fikakungen och det är han absolut. Den andra saken min syster tog upp var att caféet och inredningen och allt var fint men inte för fint. Det är också sant.

Nästan hela tiden var det kö vid kassan.

Lite kritik har jag fast det är bara småsaker. Mig störde det lite att det var så mycket folk hela tiden och just på grund av detta hade man lite bråttom för det fanns människor som väntade för att hitta en ledig plats. Kanske lugnar det lite i framtiden och man kan stanna en längre tid och kanske till och med smaka på flera söta läckra saker.

Väntar att Roy Fares har tid att signera min nya kokbok

Jag läste vad dom andra som besökt caféet hade skrivit på MR Cakes Facebook-sida. Det var något om priserna som några tyckte var höga. Jag kan inte jämföra dom så mycket med prisnivån i Sverige men om man jämför med Finland och verkligen tänker att det är fråga om handgjorda bakverk så håller jag inte alls med. Jag tycker att allt var så värt varenda krona det kostade.

Dessa läckerheter köpte jag som take-away för att äta i hytten senare under kvällen. Otroligt läckra.

 

Om jag bodde i Stockholm vore jag så klart en stamkund på MR Cake. Nu när köerna är så långa ä caféet den perfekta platsen för en åtminstone snabb vistelse. Jag rekommenderar MR Cake och dess drömgoda bakverk varmt när ni nästa gång besöker Stockholm .

Mareetta