Alexandra Pascalidou: Mammorna 2018

Tack Alexandra Pascalidou för din fina viktiga och aktuella bok Mammorna. Beställde boken genast den kom ut och fick den äntligen idag lite före klockan 12 och har just nu klockan 21 lagt ner den. Jag har läst varje ord och upplevt mitt livs berg- och dalbana. Har inte ätit något jag har bara läst och inte kunnat sluta delvis för att jag ville läsa boken så att jag genast kan skriva om den i min blogg men även delvis för att den berörde mig så djupt. Boken är väldigt sorglig och ledsen och jag har gråtit mycket när jag har läst hur mammorna öppnar sina hjärtan och berättar om hur de har förlorat sina barn. Hur kan man ha kvar livslusten efter att ha förlorat sitt barn på grund av våld. Men samtidigt har jag blivit jätteimponerad av hur entusiastiska en del av dessa mammor är för att rädda sina barn och alla barn i förorter. Vilka personligheter, vilka hjältar, vilka människor. Helt enkelt vilka mammor. 

Jag älskar boken för att den är så mångsidig och att texterna är så autentiska. Att mammorna har varit i marginalen och inte hörts och synts. Så viktigt att Alexandra Pascalidou skriver om dem och att mammorna får tala för sig själv med sina egna ord. Lite stör det mig att några texter är så långa och får lite för mycket plats och gör boken obalanserad men även detta visar hur olika mammor är.

Att våldet och rasismen har ökat i samhället är sant. Här i Finland märkte man det tydligt när Sannfinländarna valdes till regeringen för många år sedan. Plötsligt blev det på något sätt godkänt eller accepterad att man uttryckte sig rasistiskt. Fast våldet i förorten är naturligtvis något helt annat. Det är fruktansvärt att värdet på människoliv är så lågt.

Det som Lavins mor Entasar Faris berättar om sin son träffar mig mest. Kanske därför att jag kommer ihåg hur jag läste om amoklöpningen i Trollhättan. Men även Ellinor Robinsons ord ”Att vara rädd för sina söner. Och vara rädd om sina söner.” definierar väldigt fint det som är viktigast i boken och varför mammorna är så viktiga. För mer kan man ju inte begära än föräldrar som tar hand om sina barn.

Inspirerad blev jag av Mantha Kasagiannis och det hon gör som föräldrastödsamordnare i Botkyrka kommun. För det som behövs verkar vara förutom föräldrar som bryr sig om sina barn ett samhälle som bryr sig om familjer och erbjuder meningsfulla sysselsättningar för unga.

En viktig bok som alla borde läsa.

Mareetta