Peter Jöback i Helsingfors

Jag tror faktiskt att Peter Jöbacks konsert i Kulturhuset i Helsingfors var om inte den allra bäst konsert jag någonsin varit i en av dom bästa var den i alla fall. Varför var den så bra. Jag försöker förklara.

För det första kändes det att fast konserten troligen var väl förberedd och genomtänkt fick man ändå känslan att Peter Jöback där och på plats i Helsingfors. Han reagerade på publikens jubel och var genuint överraskad av den fina feedbacken han fick från oss. Han sa till och med att det kändes att han var här sist för hundra år sedan och att trodde att vi hade glömt bort honom.

I Love Musicals i Helsingfors

Peter Jöback sjunger alltid fint men jag tycker att hans röst ändå blev bättre och bättre under kvällen. Även det ett tecken att han kanske var spänd i början men med tiden blev lugnare och lugnare. Han verkligen öppnade sig extra mycket i sina mellansnack och berättade om hur han tycker att en människa ska vara, t.ex. att var och en ska respektera andra människor. Jag vet det är självklarhet men tyvärr inte alltid så i verkligheten. Han berättade även om tiden då han mådde dåligt och levde i New York bland människor som var från olika bakgrund, med olika religion och hudfärg men att var och en ändå hade samma problem gick igenom samma tankar. Hur han lärde sig av den svåra tiden hur allt han gått igenom har tagit honom dit han är idag och att han är en bättre människa tack vare allt han upplevt.

Jag själv tycker att han har blivit mognare med åren och är idag en vuxen man med båda fötterna på marken. Med glimten i ögat sa han att han är verkligen tacksam för alla sina framgångar men att han alltid har trott att han skulle vara som bäst när han fyller 50 år och det sker först om några år.

Det bästa med konserten i Helsingfors var att jag fick en ny favoritlåt. Jag visste naturligtvis att han hade släppt en ny skiva Humanology men eftersom man inte säljer skivor någonstans nuförtiden förutom i nätet hade jag inte köpt och lyssnat skivan tidigare. I slutet av konserten som extranummer sjöng Peter Jöback låten Call Me By Your Name som han tillsammans med Kathryn Williams och Tobias Karlsson har gjort som hyllning till filmen med samma namn. Vilken sång, vilket framträdande och vilken hyllning. Sedan konserten i fredags har jag inte lyssnat så mycket annat än just den låten. Jag tycker att den har allt. En fin melodi, text och jag tycker att låten har en sådan internationell nivå att man kunde ge den ut överallt och den vore utan tvivel en hitlåt.

I Love Musicals
i Helsingfors

Jag kommer ihåg när ja någon gång på 90-talet första gången hörde om Peter Jöback. På grund av hybrisen runt om honom trodde och tyckte jag att han var lite för självsäker och arrogant. Han sjöng bra men nej jag tyckte inte om honom. Sedan kom Kristina från Duvemåla och jag föll pladask för honom och samtidigt även för Helen Sjöholm.

Den första plattan av Peter Jöback jag har är hans platta Personliga val från år 1997. En personlig skiva som introducerade honom mig på nytt. På skivan fanns många av mina egna favoriter och jag lyssnade skivan nästan sönder.

Efter några engelskspråkiga skivor släppte Peter Jöback julskivan Jag kommer hem igen till jul år 2002. Den bästa julskivan någonsin om ni frågar mig.  Jag har sett Peter Jöbacks julkonsert åtminstone tre gånger: två gångar i Helsingfors och en gång i Göteborg. Speciellt julkonserten i Göteborg var en riktig fin erfarenhet med läcker mat och snygg uppsättning. Den julstämningen han skapar i sina julkonserter är magisk. Han har gett julskivan ut åtminstone tre gånger i olika upplagor. Jag har dom alla. Jag har även hans bok Jag kommer hem igen till jul och även den är jättefin.

Jag kommer hem igen till jul
i Göteborg

2004 släppte Peter Jöback tycker jag sitt bästa album Det här är platsen som han gjorde i samarbete med Mauro Scocco. En ännu mer personlig skiva där han bland annat sjunger om hans rätt att vara sig själv och inte har någon skyldighet att berätta om sitt liv bara för att någon annan vill det. Jag älskar Mauro Scocco och hans musik. Lisa Nilssons Himlen runt hörnet är en av mina topp 10 skivor och Det här är platsen är även den en kanonskiva bland mina favoritskivor. 

Samtidigt när skivan släpptes kom Jöback ut som gay i Kristian Luuks TV-program. Jag såg programmet och tyckte att diskussionen mellan honom och Kristian Luuk var så naturlig och ärlig fast jätteöverraskad var jag inte. I konserten sa Peter Jöback att han kom ut för att han inte ville leva sitt liv som fågel i en bur utan fri.

Skivan Flera sidor av samma man var en jättelyckad samlingsplatta som sålde mest under 2006 i Sverige. En fin samling av Jöbacks hitlåtar och även en rolig ny låt Jag står för allt jag gjort där han med glimten i ögat sjunger om sin karriär och hur den hade gått: allt från sista platsen i melodifestivalen till att han fick erkännande och framgång.

Hoppas att Peter Jöback snart igen kommer till Helsingfors.

Mareetta